Kära Sverige och Norge,
Mina stamkunder kan ana att jag är en nattmänniska med tanke på den tiden som jag brukar logga in på. Ja, det är ju inte som om jag har ett annat jobb förutom musiken och jobbet som spådam som jag håller på med men musik jobbar jag inte med på dagtid oavsett. Det kan kännas lite trist att se att man missar en hel del ljus när man går upp sent men det lever utefter det man väljer och bör stå för. Hursomhelst, det jag tänkte på att skriva om idag handlar inte om det. Jag har besök av två fina norska vänner som jag har lärt känna via linjen ett antal år tillbaka som jag blivit vän med. Jag har känt dem ett tag nu och det är väldigt, väldigt speciella personer och de får mig att må bra och de får mig att känna mig viktig för dem på något vis, hur mycket är inte det värt… Det är två personer som har hjärtat på det exakt rätta stället, så rätt det kan bli och man behöver inte säga så mycket mer om det förutom att jag beundrar dem på så många vis. Idag fick jag plötsligt blommor av dem, de ringde på och jag hade på mig joggingkläder och såg allmänt trött ut tänker jag. Jag får sällan blommor så det var verkligen upplyftande och i skrivande stund så känner jag doften av blommorna. Dessa två personer slår an en djupare ton i mig och det kan vara värt att skriva ett par rader om det här. Ur ett djupare perspektiv så tänker jag på hur viktigt det är att omge sig med personer som får en att må bra långsiktigt, även om personer som får en att må dåligt säkerligen bidrar till en utveckling även om den inte är så trevlig alla gånger. Oavsett så känns det oerhört ointressant just nu att tänka på det negativa kontra det som "verkligen" betyder något. Jag har åkt hem ibland efter diverse middagar och dylikt och mått ganska dåligt efter det p.g.a av att jag känt mig bedömd, inte omtyckt eller rent generellt så har känslan varit oidentieferbar och dålig. Den dåliga känslan eller den output som andra personer riktat mot mig eller mot "rummet" rent generellt har inte varit bra på något sätt och mitt sätt att hantera det på har inte varit särskilt vuxet. Jag har blivit på dåligt humör och aningen defensiv, inte mot dem men mot mig själv (uttrycket "aningen" kan bero på att jag är en halvstel Stenbock som vill hålla saker och ting under kontroll). Tar man då dessa kvällar med möten som faktiskt får en att må dåligt kontra de när man går hem och mår bra så inser man att det handlar om output, eller hur? Eller? Det kan även gå under begreppet "input", oavsett så är det med begrepp bara formaliteter. Slutsumman är att jag mår bra idag och jag kan helt och hållet erkänna att det har att göra med att jag har blivit sedd utifrån ett positivt perspektiv som jag vill bli sedd på. Ja, ett ideal är att höja sig över allting och bara le tänker jag samtidigt som det kan vara svårt att öppna och stänga dörrarna för det som är bra och dåligt, att separera. Ja, oavsett, till vänster ser ni blombuketten jag fick idag, så fint. Tusen tack till er som verkligen "ler".