Kära läsare,
Hälsningar från Stockholm. Nu väntar två veckor av allt möjligt. På agendan står familj, vänner och möte med min musikförläggare, musikkollega samt att bara strosa runt i olika favoritkvartéer i denna oerhört vackra stad. Stockholm är ju “min” stad men vi har en komplicerad relation till varandra nuförtiden.

Jag gillar gatorna och husen i innerstan och de ser mindre ut nu än tidigare. Gatorna är mindre breda och sekelskifteshusen gulliga. Förut var de sekelskifteshus, nu är de charmiga sekelskifteshus. Det är intressant hur perspektiven ändras med åren. Tänk er hur ni uppfattade byggnaderna och omgivningen när ni var små och hur de ser ut idag. Perspektiven ändras. Saker kan också te sig som större med tiden, kärlek är ett gott exempel.

Man kan känna större kärlek med tiden såväl som mindre.
När jag besökte Paris för första gången upplevde jag det som stort, kallt och på avstånd. Nu är det fortfarande ganska stort men inte något som man tänker på. Det är närmare också, på alla plan. Favoritdistrikten känns varma och invjudande.
Relationen till en stad liknar på många sätt relationen till livet och andra människor. Det är i rörelse.

Stockholm är en stad jag besöker men det är inte längre ett hem vilket innebär att känslan är annorlunda. Jag går på Stockholms gator men jag “är” inte en del av dem. Jag iacktar och upplever staden utifrån på ett sätt. Det är inte negativt eller positivt utan mer ett konstaterande. Det intressanta dock är hur saker och timg kan förändras med tiden på ett sätt som man kanske inte kunde föreställa sig.

Med tiden kommer även perspektivförändringar och detta gäller på alla plan i livet. Det kan vara bra att tänka på, särskilt gör de som kämpar med olika saker i sina liv.

/Alva