Kära läsare,
Idag är det en helt vanlig dag här i Paris, åtminstone i det området jag bor i. Det är dock en sak som har fått mig att tänka till lite mer, mer om det längre ner i detta inlägg. Linjerna är tysta och bara det är märkligt då det har varit full rulle den senaste tiden. Om det är några tekniska problem att komma fram på linjerna så får ni gärna maila mig men jag tror nog att det bara är tyst idag för jag bad tekniska att testa linjen och det fungerade bra. Tillbaka till mina tankar. Jag hörde idag att en väns vän har fått beskedet om att den personen har tumörer spridda lite varstans i kroppen. Det är en person som är relativt ung och lever ett alldeles vanligt liv utan för många utsvängningar som skulle utmana hälsan. Även om jag inte känner personen i fråga så blev jag tagen av det hela och tänkte lite extra på döden. Ett sätt som jag ser på det är själva perspektivet. Döden känns större än oss eftersom vi inte kan påverka den när den väl slår till. Likt myran kontra människan så vet vi mycket mer om myran än vad den vet om oss (tror vi oss veta iallafall) och kanske vet döden mer om oss än vad vi vet om den. Det är den där ovissheten som gnager oss. Vad gör vi människor när vi får ett besked om död eller allvarlig sjukdom? Jo vi försöker komma närmare varandra för just där och då, inför det stora och stränga så är vi små, väldigt små och då vill vi enas och hålla ihop så länge det går, innan vi slits isär och bort ifrån det vi känner till och känner oss trygga med. De som är drabbade kan såklart känna en stark längtan efter att fly och dra sig undan världen kan jag tänka mig. Eftersom vi egentligen vet väldigt lite om döden så har vi friheten att bilda oss en egen uppfattning om den och vad den vill oss. Därför väljer jag att tro på en värme, en trygghet och en gemenskap även på andra sidan. Avslutningsvis så är det även så att de som kommunicerar med oss från andra sidan känns harmoniska och de som inte gör det verkar ha hamnat i en oavslutad händelse eller konflikt vid själva vägskälet mellan liv och död men om vi kan välja att tro på något så bör det ändå vara att tro på att det där "större" kommer att bli en del av oss likt de människor och denna värld vi lever i nu är en helhet både i våra hjärtan och rent globalt sett.