Kära läsare,
Idag blev det en promenad till vackra Vinterviken igen. Det är en speciell plats för mig med mycket minnen. Även om min hund Marino inte lever längre och det faktum att detta var vår plats så att säga så känns det fortsatt tryggt och jag känner mig inte ensam när jag går där. Det är en grön oas och lugnet är så otroligt närvarande. Doften av grönska och ren luft är som en poesi för mina Paristyngda lungor. Alla sinnen är i harmoni där och det kan låta aningen för mycket men så är det och när saker och ting är bra så är det så det får vara även om det kanske låter lite väl för bra för att vara sant. Även bina trivs bra där, bilden vänster talar för sig själv.