Ca c’est pas normal
Kära läsare, Det är snart fyra på morgonen. Tidigare idag (igår) så tog jag med mig min bärbara och sen bussen upp till området kring Champs-Élysées för att jobba med lite administrativa saker som rör hemsidan innan jag mötte upp en vän för middag. På bussen så kände jag av en tung känsla och tänkte på min väninnas man som är på akuten och inte mår bra. Jag gick av vid Trocadero och tog en till buss och gick till området strax under Champs-Élysées för att hitta ett fik där jag kunde jobba ostört innan middag. Jag började höra och se helikoptrar ovanför och en man säger till en annan "ca c'est pas normal" och därefter en massa polisbilar och sirener. Alla var på väg norrut. Förstod ganska snabbt att det är något märkligt på gång. Gick in på ett brasserie och får ögonkontakt med en tjej som tittar på en och tittar bort på ett typiskt parisiskt sätt, med andra ord inget som är ovanligt. Ingen annan verkade reagera. Gick in på nyhetssidorna men hittar ingenting, gör om samma procedur och efter ungefär en kvart så kan jag läsa om skottlossningen som tog plats bokstavligen några kvarter från där jag befann mig och börjar höra personer vid borden brevid prata om det. Tjejen vid bordet brevid blir mer kontaktsökande eller mindre upptagen av sig själv eller både och. Ja det har skett igen och det kommer att ske igen. Ondskans fula tryne visar sig väldigt ofta nu. Jag tänker inte skriva vidare om det nu eftersom jag inte känner för det men säger bara att vi alla bör vara försiktiga i den mån det går. Min väninnas man mår bättre nu men världen är inte ok, på något vis.