Igår fyllde min pappa jämnt. Tyvärr har min pappa varir sjuk i Alzheimer sen ett antal år tillbaka. Han kan inte riktigt känna igen mig längre men han verkar komma ihåg min röst, han börjar gråta när jag ringer honom vilket på ett underligt sätt känns både bra och dåligt på en och samma gång. Det är konstigt att känna att min pappas person sakta lämnat honom men att han finns där rent fysiskt och att hans hjärta slår stadigt och stabilt. Det är en ful sjukdom han har. Men igår var det din dag och i din ära så vill jag skriva här och påminna livet om vilken fantastisk sångare du är, hur stark och duktig sportsman du var och din humor som var utöver det vanliga:) Det är bara tiden som skiljer det mörka från det goda. Grattis pappa.