Kära läsare,
Kanske har ni upplevt något som jag upplever ganska så ofta och det är drömmar med samma dilemma eller ett problem som ska lösas men som aldrig riktigt blir löst. För mig handlar det bl.a om min kära hund Marino som gick bort för drygt tio år sen. Temat är att jag alltid upptäcker att jag glömt bort honom och att han varit hos en vän som har tagit hand om honom. Det är alltid kort om tid och jag försöker att få tillbaks honom så fort som möjligt för att få ha honom hos mig ett tag till. Det är alltid bråttom och jag kämpar med skuldkänslor över att jag kunde ha glömt bort att någon annan tog hand om honom. Återseendet är alltid väldigt levande och glädjen över att träffa honom igen är så stark, känslorna tar över helt och hållet. Bilden av honom när han är glad och han känner igen mig etsar sig fast. Inatt drömde jag en liknande dröm och som vanligt så fanns det inte mycket tid kvar för oss att umgås men jag hann hälsa på honom och ta ett fotografi på oss i genom att rikta kameran mot en spegel där spegelbilden av mig och honom blev en bild. Ur en psykologisk vinkel så finns det såklart en hel del att analysera här men ur ett själsligt eller alternativt perspektiv så upplever jag dessa möten i ett annat ljus, för varje gång vi ses så får vi lite mer tid tillsammans och det var just tiden som var för kort när han lämnade denna jord, genom dessa drömmar kan jag få lite mera tid med honom bortom den fysiska världens begränsningar. Han var förresten född i Oxens tecken och idag var det uteslutande bara Oxar som ringde mig på spålinjen förutom en Tvilling…God natt och trevlig resa in i den andra världen där gränserna suddas ut.