Att stå på sig…

Kära läsare,
Temat denna vecka på spålinjerna har handlat en hel del om att stå på sig gentemot andra personer eller situationer för en hel del av er som jag pratat med. Intressant nog så är det lite grann av samma dilemma som många befinner sig i nu där ute. En del av er försöker att inte kontakta den där personen eller verka mer ointresserad än man egentligen är. Vissa av er att ni ska rätta er efter ett visst sätt att vara för att situationen ska vända till er fördel. Det handlar om en hel del taktik men att bara kalla det för taktik känns inte rätt, vad jag tror att det handlar om är kärlek i grund och botten och rädslan för att förlora kärlek. Nog är det enkelt på ett vis, kärlek ger oss känslan av att urskilja oss från en större massa och den massan skulle kunna definieras som ett “ingenting”. Självklart är det inte så att vi inte är ingenting utan en annan persons bekräftelse men å andra sidan så verkar vi välja att förhålla oss till oss själva utifrån vår omgivning och där kan det ibland vara nödvändigt med lite tankearbete för att få det som man vill ha det eller för att känna oss levande genom en annan persons bekräftelse. Om man medvetet vill jobba på att få det man vill ha genom en annan persons bekräftelse så krävs det nog lite tankearbete till att börja med iallafall.