Kära läsare,
Nu på Lördag är det Alla helgons dag som är en högtidsdag i Sverige sedan medeltiden. Dagen är tänkt för att hedra kristna martyrer, men har blivit en dag där vi hedrar nära och kära som gått bort. Sen har vi lite mer poppiga Halloween som infaller under samma tid. Här i Paris har jag en hel del engelsktalande vänner då jag fortsatt efter alla dessa år tycker att det är enklare att hitta vänner som precis som jag inte är från Frankrike och därmed har det dykt upp inbjudan till Halloweenfest och annat surr kring det men personligen har jag inte tagit till mig denna högtid. Har ni gjort det?

Detta med Alla helgona är ju speciellt med att hedra de döda. Det är lite märkligt på något vis dock eller? Jag tänker rätt så ofta på de döda och behöver ingen dag för att göra det. På ett vis känns avståndet längre mellan mig och en kär person som har gått bort som jag plötsligt ska hedra på en dag som vi aldrig hedrade varandra tidigare på när han/hon levde. Jag respekterar denna fina dag och tanken bakom men jag vill känna mig nära någon som gått bort, därmed så vill jag däremot minnas och hedra minnet av mina nära och kära genom de saker vi gjorde tillsammans såsom jag och Rauni som skämtade så mycket tillsammans och som älskade att ha kräftskiva tillsammans, känslan min kära hunds stora Schäferöron, hans tjocka tassar och busiga sätt. Min styvpappas klass och underbara sätt att inte vara pretentiös trots sina adliga rötter (han flyttade till förorten för att bo med min mamma – ett av Stockholms mindre trevliga förorter). Han gick runt i skjorta pch slips, helt obrydd och med elegans och vi skrattade så mycket tillsammans.

Ok så, på ett vis, gör denna dag att jag skriver om det här och hedrar dem, på mitt manér, precis som jag tycker att det ska vara: personligt. Lika personligt som de relationer vi hade med dem som har gått bort. 

/Alva