Kära läsare, telefonkunder, mailkunder och alla andra som faller utanför dessa kategorier, tack vare de samtal eller mailkontakt som jag har med er så har jag tänkt på något som ofta verkar komma upp som ett ämne och det är vi som människor försöker förstå andra människor i vår omgivning. Om man tittar på djurvärlden så får jag inte intrycket av att frågeställningarna är lika många. Tänk er t.ex. hur hundar agerar i grupp.

Det finns en tydlig hierarki, de läser av kroppspråk och nosar sig fram till mer information om ålder, status o.s.v. men jag har aldrig sett en hund liksom stanna till och reflektera över ex. en ledare eller en undersåt, då menar jag själva frågeställningen kring varför det ser ut på detta viset och varför är denna hund just den den är och har den och den statusen i gruppen? Men vem vet, det kan såklart så att den reflektionen inte är synlig för det mänskliga ögat, att det på något sett inte levereras fram på ett sätt som mina mänskliga ögon, öron och andra sinnen kan fånga upp.

Hursomhelst, vi människor lägger ner mycket tid på att fundera och ifrågasätta saker och ting, det verkar som om vi lägger ner alldeles otroligt mycket tid på det faktiskt. Om vi inte skulle gilla det så skulle vi förmodligen inte hålla på med det till den grad vi gör. Det kan såklart ligga något annat bakom såsom en längtan efter en specifik plats i samhället eller i gruppen och därigenom är vi faktiskt väldigt lika djuren och även hundarna i deras sociala beteenden när det kommer till hierarki och att hitta sin plats i gruppen. Men det finns något annat där känner jag än bara en simpel jakt efter makt eller trygghet i att definiera sig själv genom andras syn på en själv.

Människan verkar vara en ganska så rastlös art som ständigt vill kliva utanför den fysiska sfären. Tankar jag får är likt den Matryoschka dockan, lager på lager och den man är och kan bli. Då kan man undra vad det är som drar i oss? En större kraft utifrån eller kanske en undermedveten känsla av att det finns så mycket mer där ute? Att ifrågasätta sin omgivning för att sen ifrågasätta något större etc. Självklart gör vi inte det för inget, vi har våra anledningar och motiv men funderingarna är varifrån denna strävan kommer ifrån för om vi bara föds, lever och dör så borde vi fokusera på annat kanske under tiden vi lever än att reflektera över saker som de jag nämner och istället se till att vara en del av vår kropp i denna fysiska värld med tankegångar som fokuserar på det som är och inte varför det är som det är. Det som gör det hela ännu mera spännande är just frågan kring vad/vem det är som drar i oss..