Kära läsare,
Den här veckan har gått så fort…eller är det bara jag som upplever det så? Blir svårt att få svar på det tänker jag. Ja det är väl så med det mesta som gäller personliga upplevelser och tid. Tid är ett begrepp som är svårt att förstå, vad är tid? Tiden är ett av våra stora mysterium men vi förhåller oss till den utan att kanske förstå oss på den egentligen. Du som verkligen förstår dig på tid får gärna höra av dig till mig. Vi har klockor och möten och vi lever i tiden både i nuet, i det förgågna och i framtiden men frågan är om vi egentligen kan greppa tiden egentligen, den är flyktig. Vi pratar om tiden och lever i den men mitt i allting så är det ett abstrakt begrepp som vi faktiskt förhåller oss till. Vi har blivit vänner med tiden, lärt känna den men utan att egentligen riktigt få grepp om den, ja ni får ursäkta mig men den senaste meningen går att applicera på många utav de situationer som vi upplever i nära relationer. Det är oftast kärnfrågan när det gäller relationsproblem, något så nära men så långt borta eller så svårt att få grepp om. Eftersom vi människor är uppfinningsrika så lyckas vi hitta genvägar och förhålla oss till situationer som vi egentligen inte förstår, det kan man kanske se som en del av vår överlevnadsinstinkt. Ja, det tål att tänkas på. Här under kommer lite bilder från veckan som varit, det som i tidsbegrepp kallas för det förgågna men som genom detta inlägg plötsligt blir nutid för den som ser det just nu. Bilderna är på en fantastisk liten Weimaranervalp på runt 4-5 månader som jag fick en pratstund med ikväll samt lite andra bilder från mig och mitt arbetsrum samt från en promenad i 16:e distriktet här i Paris.