Karantänen i Paris
Kära läsare,
Hur har ni det där ute mitt uppe i dessa fantastiska Covidtider…? Ush jag är så trött på hela s….. rent ut sagt. Nu hoppas vi på att det försvinner snart så att vi alla kan börja leva normalt igen eller hur?
Jag är mer tillgänglig på linjerna igen efter att jag varit upptagen en del med mitt andra arbete inom musik. Jag har saknat många av er som jag inte pratat med på ett tag. Både på norska och svenska linjerna.
Kom ihåg att om ni har svårt att komma fram på linjerna så uppskattar jag ifall ni mailar mig om det på postmaster@medium-alva.com
Många känner sig ensamma under dessa tider av isolation, kom ihåg att jag även finns här för er som vill prata av er, som medmänniska. Tystnadsplikt är en självklarhet såklart. Sen spår jag som vanligt såklart. Fick lite trevlig feedback häromdagen som var kul förresten.
En kund sa att jag hade sagt till henne att mannen (en gammal bekant till henne) som hon skulle på dejt med skulle säga orden “jag har väntat på dig i 20 år” varav min kund sa till mig att de inte ens har känt varandra i 20 år och då svarade jag “ja, men det är de orden jag hör, jag vet inte varför”. När de sen gick på den dejten så var det exakt de orden han sa till henne. De kanske hade känt varandra i 15 år eller dylikt men han sa 20 år. Det var lite kul tycker jag att jag litade på min intuition där.
Bilden är på mig och min pappa som togs ett par år sedan. Tyvärr gick han bort nyligen efter en längre tids sjukdom men hans själ är iallra högsta grad här.
Vi hörs och skrivs kära ni.
Kram,
Alva