Fint skrivet av en stammis om synkronicitet
Kära läsare,
I mitt tidigare inlägg skrev jag om synkronicitet och bad er som vill att bidra med era tankar kring genom att maila till mig. Nu har jag fått ett fint brev ifrån mina stammisar som tar upp ämnet ifråga som jag tänkte dela med mig till er här under.hej
Hej Alva och alla ni läsare som tittar in här på hemsidan!
Jag förstår vad du menar med synkronicitet. Får ofta en känsla av ett sammanhang, ett sorts livspussel där ett möte med en ny person inte alls känns som en slump.. Vill gärna få dela med mig av ett boktips som handlar just om synkronicitet. Författaren är Deepak Chopra som har skrivit “Att välja glädjen”. En av mina favoritböcker. Deepak Chopra beskriver så klockrent universums synkronistiska dans med oss alla. Han kallar det för synkrodestinitet och boken tar bland annat upp synkrodestinitetens sju olika principer. Det är dock en bok med många djup och där man som läsare kan behöva läsa den igen för att verkligen ta in alla budskap som finns i denna underbara bok. Livet är inte alltid lätt, det har jag personligen fått erfara genom den djupa sorg som jag nu har, men min själ känner att det finns något mera, att sätta allt i ett sammanhang. Dessutom får jag tecken när jag ber om det. När jag ber om tecken från den älskade som gått över till andra sidan så får jag alltid tecken som svar vilket är otroligt stort och en sådan fin gåva som jag är mycket tacksam över. Jag har en känsla av att allt är så mycket större än vad vi kanske förstår. Deepak Chopra skriver “Detta är synkrodestinitetens yttersta sanning- att universum i dess absoluta helhet konspirerar för att skapa ditt personliga öde”.
Jag känner att vissa människor berör mig så mycket mer och spelar definitivt en större roll i mitt liv än en del andra. Men jag tänker också att vi hör alla ihop på något plan och även de människor som jag har svårt att känna någon sammanhörighet med och som jag allra helst skulle vilja slippa rent av, de personerna tror jag egentligen också har något sorts syfte i mitt liv. Den tankegången fungerar om man ser livet som en sorts skola.
Varma hälsningar från en av Alvas stammisar som inte alls tror på slumpen…